jahapp.

Trodde helt ärligt att jag skulle må sämre inför detta. Känner mig mer likgiltig. Trött och jävligt mätt på det helt enkelt. Fed up. Förväntningarna är inte höga, tvärtom. Känns som verkligheten tagit vid och jag kämpar frenilt med att nudda marken. Alla dessa förhoppningar och denna stolthet som dominerat för länge har svårt för att avgå sin briljerande position. Lika envis som drottningen av England. GE UPP OCH GÅ OCH DÖ, typ.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0